Underbara vänner….

Det blir inte mycket bloggat för min del. Jag tänker ofta att jag ska uppdatera men sedan blir det lixom inte av…..
Hundträningsmässigt har det inte hänt särskilt mycket sedan det blev vinteruppehåll på spårkursen. Lite lydnad på promenaderna är ungefär allt vi har gjort.
Vinter och kyla är inte riktigt min grej och då vi fortfarande inte har någonstans att träna inomhus sjunker motivationen avsevärt.
Pratade med H.B om just träningsmotivation för några dagar sedan och då han också har legat lågt med träningen en lång period ska vi försöka peppa varandra till lite träning framöver. I bland behöver man verkligen någon som ”sparkar en i baken” för att det ska hända något…
I övrigt har det blivit en hel del veterinärbesök på kort tid då Tindra fick en tandfraktur på vänster hörntand. För att förhindra inflammation och varbildning bestämde jag mig för att den skulle dras ut så det gjordes i onsdags förra veckan.
När hon kom hem var det så klart lite svullet, vilket inte var så konstigt…Under helgen svullnade hon mer och mer och till slut såg hon riktigt grotesk ut
Jag ringde på söndagen och bokade en tid till dagen efter så på måndagen bar det av till djursjukhuset igen. Antibiotika sattes in och vi åkte hem och höll tummarna för att den skulle kicka in snabbt.
I går morse var det dax igen…Det började att forsa ut blod och var ur en liten öppning som hade uppkommit under ögat så det var bara att kasta sig på telefonen och meddela att vi var på väg in…igen.
Väl där fick Tindra vara kvar och hon sövdes, rengjordes och ett dränage sattes in.
Nu har svullnaden gått ner och jag håller tummarna för att det läker som det ska fram till tisdag då vi skall tillbaka och ta bort dränaget.
Det lustiga i det hela är att tanden från början drogs ut för att förhindra att just det här… På djursjukhuset hade dom aldrig varit med om att detta har uppstått när tanden väl är borta..
Tur i oturen är att jag har en supersnäll svåger och världens bästa vänner.
Henke B, Malin och Danne har varit helt oumbärliga under hela den här historien och jag kan inte tacka dom tillräckligt för allt dom har gjort 
Nu ser jag fram emot tisdagen då ”trattkantarellen” blir av med dränslangen och livet kan börja återgå till det normala igen
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s