Min älskade Hollie har fått somna in efter att hon fick en propp sent en fredagnatt. Det var ett svårt beslut men det kändes ändå som att jag gjorde det enda rätta. Min svarta tant skulle fylla 13 i år och de senaste månaderna började jag se att åldern tog ut sin rätt. Hon fick somna lugnt och stilla hemma i köket med huvudet i mina armar. Jag saknar henne enormt mycket och har fortfarande inte riktigt vant mig vid att hon inte längre finns här hos mig…

I och med detta blir Tindra periodvis ensamhund då Längta är i väg och jobbar, något hon inte alls är van vid. Resultatet har blivit en väldigt ”mammig” hund som helst inte lämnar min sida. Första veckan efter att Hollie hade gått bort var det bara jag och Tindra hemma och då var hon väldigt hängig och inte alls sitt vanliga jag. När Längta kom hem igen piggnade hon till och har nu återgått till att vara som vanligt igen.

Längta trivs fortfarande med sitt jobb som väktarhund och hittills har hon skött alla situationer utmärkt. En natt markerade hon någonting väldigt starkt vilket visade sig vara en stackars katt som hade blivit inständ av misstag. Tur för katten att Längta ”talade om” att den fanns där så att den kunde fångas in och släppas ut igen Hon har också hunnit med att eskortera ut en del människor på ett snyggt och sansat sätt…
På tjänstehundsträningarna sköter hon sig bra och jag har fått höra en och annan kommentar om hur välkörd hon är, jag tackar och bockar!

I min och Längtas träning ligger fokus på uppkörningsmomenten. Det betyder att vi just nu tragglar bland annat framförgående och skyddsarbete i ärm. Här om kvällen var vi ute och tränade framförgående och det gick riktigt bra. Hon kunde utan problem gå riktigt långa sträckor med övergångar från grus till asfalt till gräs o s v. Dessutom i princip nästan helt rakt. Som vanligt när jag tränar satsar jag på ”mer” än bara momentet, d v s när det är helt klart skall hon kunna gå ett framförgående i princip ”hur långt som helst” och vart som helst.
Hur som helst så börjar det att se riktigt bra ut!

Skyddsträningen i ärm går också framåt och den senaste träningen vigdes till stor del åt ”dolt överfall”. Eftersom min filosofi är att hunden inte får ta egna initiativ tränade vi en hel del toleranser i form av att figgen kom utrusande och jag och Längta bara fortsatte att knata på. Det ryckte en hel del i den lilla Mallekroppen men hon skötte sig ändå alldeles strålande. Dolda överfall är inget vi har tränat tidigare men det är ju ingen ”big deal” så jag är övertygad om att det snart sitter som gjutet, lite mer toleransträning bara

Över till annat…

Fick info av en vän att Tyska polisen kommer att/har (?) ändrat sina regler för hundförarna.
1. Dom får inte tävla med sin tjänstehund. Vill dom tävla får dom köpa en ny hund.
2. Dom får inte träna IPO spår med sina tjänstehundar.
3. Bevakningarna tas bort ur träningen.

Kanonbra tycker jag då min åsikt är att tävlingsträning (främst skyddet) INTE är förenligt med tjänstehundsträning!
Orkar inte riktigt gå in på mer djupa tankar om det mer än att jag hoppas att Sverige tar efter så småningom och då både när det gäller polis och väktarhundar…

Såg här om dagen att en ny Beauceronkombination planeras hos en svensk kennel. Två av tikens bröder är avlivade på grund av mentala brister. En av de avlivade bröderna har jag träffat flera gånger och det var INTE en trevlig hund. Jag tycker att det är idiotiskt att ens överväga att sätta systern i avel och (eventuellt) få fram fler riktigt kassa Beauceroner som någon stackare köper och ska leva med. Uppfödaren kan inte ens hävda att kullen är bra brukshundar eftersom de mentalt inte ens räcker till det!
Nä, hemskt är vad det är!
Det är ett stort ansvar att vara uppfödare och att göra denna kombination som är på G kan man inte ens men  riktigt god vilja kalla ansvarsfullt…

Nä nog tjattrat! Nu ska jag och tant Tindra ta en sväng i det fina vädret och i morgon när Malleskrutten kommer hem blir det träning igen… :)

Hundarna mår bara bra och pensionärerna Hollie och Tindra njuter av att våren börjar titta fram.

Längta har fått ett nytt jobb som väktarhund och hon trivs som fisken i vattnet
Att hon numera jobbar som väktarhund kommer sig av att en god vän till mig plötsligt stod utan tjänstehund och efter mycket tänkande och diskuterande bestämde jag mig för att låna ut Längta till henne. Det innebär att min guldklimp är borta flera dagar i sträck per månad men å andra sidan får hon göra något som hon verkligen tycker är toppen
Hittils har allt gått kanonbra och hon sköter sig exemplariskt

I och med detta har vi tagit tag i skyddet igen och eftersom min benfig. är trasig i sina knän jobbar vi nu som bäst på med att flytta upp Längta i ärm igen. Än så länge går det kanonbra och för hoppningsvis flyter resten också smidigt. Något annat som också står på agendan är att introducera Mallenutten i konsten ”inomhussök” vilket vi kommer att påbörja så snart som möjligt.
Förutom det kommer våren bjuda på spårkurs del 2 som jag ser fram imot väldigt mycket. Måste erkänna att vi inte alls har spårat särskilt mycket under vintern så det ska bli riktigt kul att komma i gång igen.

Nu….promenad med tanterna innan det är dax för lite jobb….

Något jag däremot måste hålla ett öga på är Tindras drickande och kissande. Jag har en liten misstanke om att njurarna inte mår helt bra efter den hårda medicineringen. När Tindra fick cellgifter för sin cancer tog ju njurarna en del stryk men detta rättade till sig när behandligen upphörde. Förhoppningsvis blir det så den här gången också. Jag ska avvakta några dagar men om jag inte ser någon förbättring snart blir det ett till besök hos vet för att ta lite prover.

Längta och jag har tränat en del lydnad och har nu gett oss på inlärningen av ”bakom”. Växlingarna mellan fot och höger fungerar bra nu så det känns som att det är dax att börja vidareutveckla. Att lära in bakom är inte helt lätt. Momentet grundar sig egentligen på att hunden skall kunna gå och smyga bakom föraren men kunna se framåt genom att huvudet är placerat ”lite mellan benen” (MP hundar). Eftersom vi i somras började att lära in skyddstransporter mellan benen på fig tror jag att det kan bli lite förvirrande för henne om det blir för lika, så ”bakom” får helt enkelt bli att gå nära bakom utan att ha en del av huvudet mellan mina ben.
Det där var ju inte allt för lätt att beskriva och låter nog väldigt konstigt men det kommer att bli kanon när det är klart och hon kan gå fritt följ och växla mellan fot, bakom och höger

Jag saknar verkligen att träna inomhus på vintern men förhoppningsvis är det kanske en lokal på G inom snar framtid

Nu…..dax att göra sig klar för lite hundträning!

Hundträningsmässigt har det inte hänt särskilt mycket sedan det blev vinteruppehåll på spårkursen. Lite lydnad på promenaderna är ungefär allt vi har gjort.
Vinter och kyla är inte riktigt min grej och då vi fortfarande inte har någonstans att träna inomhus sjunker motivationen avsevärt.
Pratade med H.B om just träningsmotivation för några dagar sedan och då han också har legat lågt med träningen en lång period ska vi försöka peppa varandra till lite träning framöver. I bland behöver man verkligen någon som ”sparkar en i baken” för att det ska hända något…

I övrigt har det blivit en hel del veterinärbesök på kort tid då Tindra fick en tandfraktur på vänster hörntand. För att förhindra inflammation och varbildning bestämde jag mig för att den skulle dras ut så det gjordes i onsdags förra veckan.
När hon kom hem var det så klart lite svullet, vilket inte var så konstigt…Under helgen svullnade hon mer och mer och till slut såg hon riktigt grotesk ut
Jag ringde på söndagen och bokade en tid till dagen efter så på måndagen bar det av till djursjukhuset igen. Antibiotika sattes in och vi åkte hem och höll tummarna för att den skulle kicka in snabbt.

I går morse var det dax igen…Det började att forsa ut blod och var ur en liten öppning som hade uppkommit under ögat så det var bara att kasta sig på telefonen och meddela att vi var på väg in…igen.
Väl där fick Tindra vara kvar och hon sövdes, rengjordes och ett dränage sattes in.
Nu har svullnaden gått ner och jag håller tummarna för att det läker som det ska fram till tisdag då vi skall tillbaka och ta bort dränaget.

Det lustiga i det hela är att tanden från början drogs ut för att förhindra att just det här… På djursjukhuset hade dom aldrig varit med om att detta har uppstått när tanden väl är borta..

Tur i oturen är att jag har en supersnäll svåger och världens bästa vänner.
Henke B, Malin och Danne har varit helt oumbärliga under hela den här historien och jag kan inte tacka dom tillräckligt för allt dom har gjort  

Nu ser jag fram emot tisdagen då ”trattkantarellen” blir av med dränslangen och livet kan börja återgå till det normala igen

Spårkursen har tagit ett litet uppehåll för att fortsätta igen nästa år men det betyder inte att spårträningen ligger nere. Vi har spårat en hel del sedan sista inlägget, bland annat några ID spårsövningar och nu senast ett skogsspår.
Skogsspåren ger ju lite utmaningar för matte, som är lika smidig som en elefant, men för att mallenutten ska behöva tänka till lite krävs en del utmaningar.
Det senaste spåret gick i bitvis jobbig terräng och trots att det inte var mer än ca 700 meter långt var jag helt slut när vi var färdiga. Längta, den lilla vesslan, hade inga som helst problem och svischade fram i skogen som en liten furie. När vi var färdiga såg hon mest ut att tänka ”Var det där allt??”

I lydnaden känns det som att vi ligger lite efter. Jag kommer faktiskt inte ihåg när vi körde ett riktigt ordentligt pass sist  Några småpass på promenaderna har det blivit men inte mycket mer än så…
Den här tiden på året brukar min träningsmotivation sjunka avsevärt och så också i år. Planen är att försöka hålla i gång (åtminstonde) spåret ordentligt trots att det är kallt och vidrigt och jag hellre skulle ligga på en strand i Thailand

På (instruktörs)spårkursen har vi kommit en bit på väg och det är otroligt intressant och roligt. I söndags pratade vi om utveckling och det blev också lite ID spårs övningar. Utveckling är ju något som är både viktigt och intressant….och till viss del svårt. Efter att man har tänkt ut sitt mål med spårträningen, tävling, tjänst, hobby o s v bör man göra upp en plan för hur träningen skall läggas upp för att man skall nå målet. Det gäller också att inte begränsa sig i träningen och att hela tiden utmana och utveckla hunden.
Bara för att målet är ett 1500 meter långt elitspår skall inte begränsningen vara ett 1500 meter långt elitspår.
Att bara träna appellspår inför starten i appell utvecklar ju inte hunden, snarare skapar man bara problem….

Söndagens övning för Längta var att det dök upp en (för henne) okänd människa som slöt upp vid hennes sida då hon spårade. Människan fick också korsa spåret framför henne för att ”dra upp” störningen ett snäpp.
Att ha en Malle som är högtempererad hund som inte är helt nervfast innebär att hon i bland kan störas i sitt arbete av det som händer runt omkring henne och då måste man ju så klart träna med en massa störningar runt om. Jag har varit väldigt duktig på att ha med mig folk i spåret men dom har mestadels hållt sig bakom mig.  Denna gången ville jag ha störningen riktigt nära henne. Hon tittade till när människan anslöt och också några gånger till under spåret men hon släppte inte sitt arbete så jag är nöjd med reaktionen och sätter en ”bock” för avklarad störning utan problem  

Nästa kurstillfälle är det ID spår som gäller så vi har fått till uppgifta att starta alla spåren fram till dess via en ”smeller”, d v s ett föremål som hunden först skall kolla av innan den släpps på spåret. Detta för att spåret skall associeras till ”smellern”. Övningarna vid nästa kurstillfälle kommer att gå till så att ett område vallas av av flera personer. Efter det kommer spårläggaren som lägger ut ett spår rakt över det smittade området. När spåret gås ut lägger spårläggaren också ut ”sin smeller” vid sidan av där hunden sedan skall släppas på… Jag gjorde en snabb illustration (inte det minsta snygg men kanske i alla fall tillräckligt bra för att man ska förstå vad jag skriver..)                                                                        

Det ska bli väldigt spännande och se hur snabbt hundarna gör associationen…..
Bjuder också på en bild på en väldigt koncentrerad kursdeltagare (Malin)….under lunchen

Förutom spårkurs har jag hunnit med lite annat i helgen, bland annat lite ”pubbande” i Solna med trevligt sällskap. Några öl slank ner och klockan hann bli mycket innan jag landade hemma hos tjejerna igen. På lördagen bar det av till Västberga och The Target (www.thetarget.se) för att prova på lite skjutning. Det var sååååå roligt och adrenalinet flödade!  En sport helt i min smak så det där gör jag gärna om  Lite bildbevis följer nedan…..

Over and out!
/ Alexa                                            

För den som är intresserad av att läsa mer om kollodialt silver har jag lagt till några länkar här på sidan. Fler kommer…..

I lydnanden har jag fortsatt att utveckla bakbensarbetet, ”högerside arbetet” och växlingarna. Jag tycker att det går riktigt bra men får se upp då hon lätt varvar och skallar när hon inte riktigt förstår vad jag menar.

I morgon blir en helt ohundig kväll då det är festande som står på agendan  men redan på söndagen är det hund som gäller igen då det är spårkurs på eftermiddagen/kvällen

Lite bilder från senaste spåret…

Strax efter stägning….

Spåret gick över 2 bänkar

Spåret gick också över lite annat smått och gott. En trött Längta poserar där hon tidigare spårade.

Strax innan slutet gick spåret igenom skjulet mellan vagnarna.

Innan vi åkte hem till soffan fick Längta åka kundvagn

Underbaraste, bästa Längta gjorde ett kanonspår och löste ut alla klurigheter matte hade hittat på

Hollie och Tindra får snällt stanna hemma när jag och Mallenutten drar ut på spåräventyr men tanterna verkar ganska nöjda med att ligga kvar och snarka i soffan.
Tindra är skendräktig och skulle inte gå lägre promenader än max 10 min/runda om hon fick bestämma, vilket hon så klart inte får
Hollie går gärna långpromenader men tyvärr har jag den senaste tiden börjat se mer och mer att hon faktiskt är en äldre dam på hela 12 år. Än är det ingen fara på taket men det är lite sorgligt att se att huvudet vill så mycket men att kroppen inte riktigt hänger med i alla lägen

En härlig bild från i somras då vi spenderade en av våra bad dagar på stranden med Malin och pojkarna

På söndag är det dax för kurs igen och det ska bli såååå kul!  Gången efter söndag skall vi gå i genom uppstart av färska hundar och då har vi bjudit in några ekipage som skall få starta upp sina hundar,väldigt lärorikt och spännande!
Ännu lite senare i kursen kommer vi att gå igenom ID spår, något jag verkligen ser fram i mot då jag tycker att det är både facinerande och intressant. OM det blir någon mer hund någon gång har jag gett mig attan på att jag ska utbilda den till ID spårhund…..

I övrigt är mitt största I-landsproblem just nu att välja ny telefon…..HTC Desire eller Samsung Galaxy S?????